Lin - nostalgi och mode.

Lin är ett underbart material. Det börjar komma tillbaka i både kläder och i hemtextil. Smått & Mått använder det med absolut favoritisering i dopklänningar och värmande vetekuddar. Här nedan presenteras en del fakta om lin ur olika synvinklar.

 
Linfibern
Lin räknas till gruppen naturfibrer, underavdelningen växtfibrer. Fibrerna utvinns ur linstjälken och är i huvudsak uppbyggda av cellulosa. Lin är linplantans stjälkfibrer- lintågorna. Lintågan har en längd på 20-70 cm. För att utvinna tågorna krävs flera tidskrävande processer, som skördning, repning, rötning, torkning, klubbning och skäktning. Sedan kan man spinna tråd av linet.

Linegenskaper
Linfibern är rak, ganska stel och glansig. Genom att den har en slät yta drar den inte så lätt åt sig smuts och är lätt att få ren. Lin har en stor fuktupptagningsförmåga och är mer draghållfast i vått tillstånd än i torrt. Lin har sämre nöthållfasthet än t ex bomull. Lin skrynklar även lättare än bomull och har lite sämre tvättålighet. Liksom vid alla material måste man vid tvätt ta hänsyn till vad den färdiga varan tål som helhet. Därför är ibland textilvaror märkta med mildare tvättanvisningar än vad själva materialet skulle tåla.

Skötselråd
Oblekt lin som man önskar behålla naturfärgat får inte tvättas med tvättmedel som innehåller optiskt vitmedel/blekmedel. Blötlägg gärna lin innan tvätt för att minska risken för ”brytveck”, som är svåra att får bort. Brytveck syns dock inte på vitt tyg. Lin tål att tvättas i 60ºC. En mild centrifugering är att föredra så det inte blir så mycket skrynklor.

Strykning görs på max 200ºC, tre prickar för linne. Strykning görs lättast på genomfuktat tyg. Är tyget mycket skrynkligt kan man fukta tyget/plagget ordentligt och lägga det i en plastpåse över natten. Linet drar då åt sig fukt och sväller, vilket sedan gör det lättare att få slätt.

Linvaror får glans och styvhet av att kallmanglas. Detta görs med fördel om man är så lyckligt lottad att ha linnelakan, eller vackra linnedukar. Även bomullslakan manglas med vackert resultat.

Historik
Kläder av tyg har tillverkats i norden under mycket lång tid. Konsten att spinna ulltråd till vävning har varit känd i Norden i minst 3500 år. Textilfibrer är mycket sällsynta i arkeologiska fyndmaterial eftersom textilier multnar mycket fort om de inte råkat hamna i någon särskilt gynnsam miljö.

I Europa finns fynd av linnevävnader från yngre stenåldern, ca 2000 f kr. I Norden är det äldsta kända linnefragmentet betydligt yngre, från 300-talet e kr.
I framför allt Hälsingland och Gästrikland har lin en lång tradition. Pollenprover visar att omkring år 300 e kr odlades lin i området.

Genom textilfynd vet man inte så mycket om tygernas färg, eftersom resterna är helt missfärgade efter 1000 år i jorden. Genom de isländska sagorna vet vi dock att man under vikingatiden gärna klädde sig i färggranna kläder. Det berättas bland annat att särkarna kunde vara blå.

Under 1700-talets fredsår fick linproduktionen ett rejält uppsving. Den bästa linkvaliteten ska ha kommit från odlarna i Ljusdalstrakten. Nästa uppsving var under världskrigen. Numer har bomull och import blivit svåra konkurrenter och svenskt linne finns nästan inte.
Linberedning sker i många tidskrävande steg, och det var i huvudsak kvinnoarbete. Linne användes till såväl kläder som hemtextil, och kunde vara ett mått på status.

Idag finns linneproduktion till salu via Hemslöjdsföreningar som förvaltar vår rika linnetradition av såväl kyrklig som världslig textil, av väv och broderi. Med nya tider och influenser börjar modeindustrin ta upp linne som material i moderna kläder. En ny generation håller på att upptäcka linnets vackra och behagliga egenskaper.

 

Källor:
Fakta om Lin, Konsumentverket, Textil handbok, 1987.
Linet i Länet, Länsmuseet i Gävleborgs län, 1985.
Egna erfarenheter.
Artikel: Ateljé Smått & Mått HB
www.ateljesm.se