Mycket kortfattad textilhistoria/ Sophias tips om material och annat

(Vad man använde och inte använde på medeltiden.)

Innan du börjar sy din dräkt, så tänk igenom vilken äkthetsnivå du vill att din dräkt ska/behöver ligga på.
Medeltidsdräkter sys av många olika anledningar. Alltifrån de som bara vill ha något Ok att ta på sig under en festivalhelg med familjen, och upp till 100%-iga rekonstruktioner där man helst ska utnyttja DNA-teknik för att återskapa de medeltida fårraserna för att få rätt ylle till dräkten. De här mönstren är till för dräkter för första hälften av skalan. För den andra delen bör du komplettera med fler böcker och råd av expertis inom historiska sällskap.
 

Material:

Lin, linne: Basmaterial som främst användes till de undre plaggen och huvudbonader. Linne är svårt att växtfärga och var därför nästan alltid naturvitt eller  solblekt.
Ull, ylle: Det mest använda materialet. Man vävde allt från gastunna (jodå, det går! med fint långhårigt ull) till tjocka filtade vadmalstyger. Ull finns naturligt i nästan hela skalan från vitt till svart, samt en del brunt. Det är lätt att färga till de flesta färger.
Silke, siden: Fanns men det var mycket dyrt och användes därför bara av de rikaste. Siden är lätt att färga till de flesta färger utom svart. Dvs färgen bleks fort eller så förstör den tyget.
Läder, skinn, mocka: Mycket vanligt komplement till tyg, särskilt i arbetskläder. Päls var däremot ganska dyrt och mest för de rika.
 

Färger:

De enda textila färger som fanns på medeltiden var materialens egna, växtfärger (inkl. animaliska) och enstaka metallsalter. De vanligaste var ungefär de samma som kryddor har, samt jordfärgade. Klart blått och rött var mycket dyrbara. En blågrön färg av vejde och en gulröd av krapp var något överkomligare, så även lila från tuschlavar sk. orselj.
 

Vävsätt (tygsort):

För vanligt folk: Vanliga släta vävar som hos lakan, gamla linnehanddukar och löpare. Tyger med lite uppruggad "filtig" yta. Tyg som är enfärgade eller med enklare invävda mönster tex. randigt och rutigt.
För rikt folk: finare variationer av ovanstående, samt även brokadvävda (konstfullt fint invävda mönster) tyger, "sidenblanka" tyger och sammet (fast inte förrän efter 1300-talet).
 

Dekorationer:

Band och broderier: var vanligast. Banden var oftast "platta", enkla och raka i kanterna. Broderierna var så fina som man kunde och hade tid med.
Knappar fanns. Ofta enkla av trä, ben, tenn, brons eller tygklädda.
Spännen och broscher användes både för att hålla ihop och som prydnad på dräkten.
Snörningar var ett vanligt sätt att få ihop saker.
Man sydde dessutom på pärlor av olika slag, små ornamenterade metallbleck, och andra liknande prydnader på dräkten.
 

Dessa saker förekom inte på medeltiden:

Omtvistade saker. (=undvik för din egen skull!)
Öljetter, nitar och stickade saker (använd gärna nålbindning istället)

Det viktigaste när du gör din dräkt är att den ser (och känns) medeltida ut, så använd i första hand tyger med rätt färg och struktur.Oftast syns det inte om det är lite syntet i yllet eller om du har bomull med linnestruktur. Dock inte för grov linnestruktur med så där väldigt ojämna trådar.
När det gäller tyg så är ju en del av det som var vanligt förr dyrt idag, och tvärtom också.
Till sist: Tvätta alla tyger innan du börjar sy, så krymper de inte "olika mycket" sedan, och du slipper att de färgar av sig.

(Denna sida har öppnats i ett nytt fönster. Stäng genom att klicka på krysset i övre högra hörnet.)